LIVET, I LOVE YOU!
När jag flyttade in i huset där jag bor nu kunde jag snabbt konstatera att någonting saknades. Någonting viktigt. Efter en grundlig inventering av husets alla skrymslen och vrår kunde jag presentera följande upprörande siffror:
- antal biblar: 6 st.
- antal kaffekokare: 0 st.
Inte ens om hela familjen R, utbytesstudenter inräknade, skulle drabbas av en obestridlig lust att läsa bibeln samtidigt skulle det råda någon brist på heliga böcker. Men en kopp ordentligt kaffe? Mission impossible. Jag tvingades acceptera att jag och familjen R helt enkelt gjorde annorlunda prioriteringar här i livet. Jag tvingades härda ut i två timmar varje morgonföreläsning för att sedan störta ner till kaffeautomaten och svepa två blaskiga cafe au laits för att vakna till liv. Så har mitt liv sett ut de senaste fem veckorna. Det har varit hårt.
Men så i morse.
När jag letade efter bakplåtspapper i ett bortglömt hörnskåp.
Då hände det.
Där låg den och bara väntade på mig, förföriskt silverglittrande i morgonsolens strålar. Som en överförtjust arkeolog vid Tutanchamons grav grävde jag ut en dammig mokabryggare ur skåpets inre. Jag skojar inte när jag säger att jag aldrig sett någonting vackrare. Föreställ er hur jag kokade tre koppar kaffe på raken och berusad av lycka och koffein dansade ut på boulevarden mot tunnelbanan. Där har ni mitt liv just nu.
Det är som en musikal. Om inte bättre.
Kommentarer
Postat av: Erik
Du skall veta vad jag förstår dig! Det tog ungefär en månad innan vår australiensiska hyresvärd kom på att de visst hade en kaffekokare. Levde på cappuccino och snabbkaffe tills dess. Dyrt respektive askyvärt.
Trackback
