Köttätare har roligare. Obviously.
Det är tisdag och jag bestämmer mig för att laga en seriös middag. Seriösa middagar är inte riktigt min kopp te. Det är inte det att jag är dålig på att laga mat egentligen, men eftersom jag är bäst i Sverige på att laga frukost brukar jag lösa hela matlagningsproblematiken genom att äta frukostmat större delen av dagen istället. Men idag är det tisdag och en dag för nya tag. Jag har storhandlat på min obskyra lågprisaffär LEADERPRICE och burit hem morötter, linser och abnorma mängder spenat. Nu står jag i köket med råvaror till knäna och en välvässad kniv i handen, taggad till max. En riktig kick-ass-middag är vad det kommer att bli, tänker jag när jag tänder den första tändstickan.
"Linser", säger någon då plötsligt bakom min rygg.
Jag, som är i full färd med att tända gasspisen, håller på att elda upp halva håret i ren förskräckelse. Jag vänder mig om och ser att det är P, killen som flyttade in i rummet bredvid mitt igår.
"Ja", säger jag, och försöker lite diskret sopa bort pastaskruvarna jag sprätt ut över hela diskbänken. "Jag är vegetarian, så jag äter mycket linser för proteinets skull"
"Vegetarian?", säger P. Och sedan börjar han skratta. Dubbelvikt med handen för magen och tårarna rinnande står han i dörröppningen och skakar av skratt i flera minuter. Jag försöker förklara att det inte är ett skämt, men P bara klappar mig på axeln och säger att jag är bra rolig. Sedan plockar han ut trehundra kilo kött ur kylen och börjar laga middag.
Spanjorer alltså. Gotta love 'em.
