It's funny how things never turn out the way you had 'em planned.
Jag sitter i det rum som är mitt i tio skälvande dagar till. Mellan fyra vita väggar med förskräckliga blomsterdekorationer i plast sitter jag insvept i mitt stora duntäcke och skriver. Genom det öppna fönstret blåser en kylig novembervind. Nästan en decembervind. När jag kom hit var det sensommar; den tunna klänningen klibbade mot ryggen och jag kröp under täcket och bara grät i flera timmar. Efter en nästintill sömnlös natt, en långdragen flygresa och en bilfärd under vilken jag varit så nervös att jag fått kämpa för att inte kräkas på den familj som varit vänlig nog att hämta mig kändes det där täcket som en present sänd från Gud. Någonting stort och mjukt att gömma sig i, försvinna under. När jag förstod att jag skulle bo tillsammans med en barnfamilj ville jag bara ta mitt pick och pack och flyga hem till Sverige igen. Aldrig, tänkte jag. Aldrig i livet tänkte jag bo här bland blomsterdekorationer i plast och femåringar som inte kan sova och söndagsmiddagar med morföräldrar. Never in my fucking life.
Men sedan är livet alltid så genialiskt att det alltid får en på andra tankar. Plötsligt en dag när man tror att man ska gå ut i köket och laga mat kommer man på sig själv med att sitta och läsa en saga för femåringen och imitera en varg. Plötsligt en dag finner man sig själv ståendes i Mirail, insamlandes varor till ett välgörenhetsprojekt, tillsammans med den familj man trodde att man aldrig skulle klara av att bo tillsammans med. Plötsligt en dag snubblar man inte längre på orden, gömmer sig inte under täcket, skrattar istället för grinar över sina språkliga och mänskliga katastrofer. Livet blir aldrig riktigt som man tänkt sig och det är det som är så jävla fint. Att vad som helst kan hända.
Så fort man tror att man har lärt känna livet, så fort man tror att man vet precis vart man har det rycker det alltid undan mattan under ens fötter och lämnar en omskakad och förvirrad i en uppochnervänd värld. Och man tänker; herregud, det här kommer jag aldrig att klara. Och sedan klarar man det.
Kommentarer
Postat av: Erik
The only thing we knew for sure about Henry Porter was that his name wasn't Henry Porter... Väldigt sant det du skriver, keep up the good work!
Postat av: Erik
The only thing we knew for sure about Henry Porter was that his name wasn't Henry Porter... Väldigt sant det du skriver, keep up the good work!
Trackback
