Dans ma rue.

"Jag kan verkligen föreställa mig dig i Frankrike", sa folk till mig innan jag åkte hit. Och så målade de upp någon smickrande bild av mig sittandes på någon liten uteservering, iklädd fransk haute-couture, drickandes rödvin och ätandes roquefort på små kex. Och här sitter man nu och dricker 3€-vin ur en kaffekopp med millenium-tryck, iklädd mjukisbyxor och en gammal trådsliten sovtröja. Då och då tar jag även ett spontant bett av den ouppskurna bit ost som ligger på en servett bredvid tangentbordet. Herregud. När man funderar på att gå på fest i sin gamla skabbiga sovtröja för att man inte orkar byta kläder, då är det fan inte okej längre.

Men nu ska det bannemig bli ändring! Ska dra på mig någonting respektabelt och borsta ut tovorna ur det lilla hår den skoningslösa frisören lämnat kvar efter måndagens katastrofala klippning. "Klipp BARA topparna!", sa jag upprepade gånger, med det fruktansvärda resultatet av förra gångens klippning i färskt minne. Detta lovade frisören att göra. Varpå hon klippte av halva håret. "Den här frisyren passar ju dig mycket bättre", sa hon när jag med tom blick stirrade på de ynkliga små hårtestar hon lämnat kvar. Jo, jag tackar ja. Vem som helst hade passat bättre med en hundbajspåse på huvudet än i den frisyren. Sa jag inte. Men jag ville.